på folk som ljuger och tror att allt blir bättre då.

Vad ska en lögn göra bättre så att säga liksom?

Den man ljuger för kanske mår bättre av sanningen just för tillfället,

men dom kommer bara må sämre sen när dom får reda på sanningen,

och är det värt att riskera en vänskap för en liten lögn,

är det värt att riskera att förlora någon man tycker om för en ytterst fjuttig liten lögn?

Varför inte bara säga som det är istället och reda ut det än att gå bakom ryggen och ljuga?

Jag fattar inte hur det kan finnas folk som lever varje dag med att ljuga konstant.

Seriöst, det måste ju bara vara extremt jobbigt för som själva,

liksom, att behöva komma ihåg alla lögner så det är samma historia hela tiden och ja gud vet allt. 
Det är ju bara jobbigt för en själv, och inte minst för dom man ljuger för. 

Jag säger som jag tycker och tänker och försöker reda ut problem istället för att ljuga.

Visst, jag kanske inte alltid säger det jag vill,

just för att jag inte vill riskera att mina vänner blir ledsna utan då håller jag det inom mig istället och försöker fixa det iallafall, men jag ljuger iallafall inte. 

Därför blir jag så arg på folk när jag vet att de ljuger och jag själv vet sanningen och dom bara fortsätter med lgn, på lögn, på lögn.

Bara så jävla barnsligt. 



Förlåt, var tvungen att skriva av mig lite.