Jag sa ju igår att det inte kommer vara så mycket bloggande med text ett tag framöver men idag får bli ett undantag för nu måste jag verkligen skriva av mig. 


Jag måste bara få tacka Pernilla, Elin och Elina för hur underbara ni var som tog hand om mig igår. 
Jag har själv aldrig varit så rädd i hela mitt liv och jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan er. 
Ni fanns där och stöttade hela tiden, ni sket i allt runt omkring utan ni ville bara att jag skulle bli bättre och må bra,