jag vill ha dig i sängen så lägg dig bredvid, tillsammans så blir det magi.


Om det ändå vore så väl att det inte hade varit några problem att du bara hade kunnat ligga bredvid mig i sängen och fått hålla om mig. Att få känna dina andetag och dina armar runt om mig. 
Bara tanken gör så jag ryser. 
Varför ska det vara så svårt, så jobbigt?

varför ska jag inte kunna veta vad jag vill, 
varför ska allt vara så komplicerat. 
Jag vet att det aldrig kommer bli något, 
men samtidigt så går jag och hoppas i smyg på att det ändå blir något. 
Kan du inte bara ge mig ett tecken? 


nej jag bara orkar inte.