I'm hopeless but hoping

Skrivet den 2013-02-08 Klockan 10:45:45 / Allmänt / 0 Kommentarer

Jag satt uppe flera nätter i rad och väntade på att han skulle skriva. 
Väntade på att han skulle fråga om vi kunde ses, för det var så längesen sist. 
Jag satt uppe och väntade på att för en gång skull kunna skriva nej, skriva att han aldrig skulle höra av sig igen för att jag kommit över honom. 
Men det slutade alltid med att radions ljud skruvades upp och spelades så högt för att dölja ljudet av sms som inte kom. För det kom aldrig några. 
Ibland gick jag förbi det där stället han alltid brukade vara på, inte för att se honom, utan för att han skulle se mig. Någon gång kanske jag råkade uppdatera min ststus med texten från hans favoritlåt och det hände att jag skickade ett fel sms för att se ifall han verkligen hade kvar mitt nummer och ifall han skulle svara, för att sen skylla på en fylla som inte existerat. 

Men det är inte för att jag saknar honom, utan för att han ska sakna mig. 
För att det gör så jävla ont att efter allt han gjort, och inte gjort trots att han lovat, så var det han som lämnade mig, när det var jag som borde lämnat honom.